Två dagar sedan
... Som jag skrev och uppdaterade att Lady skulle säljas. Nu har jag fått smälta allt och alla nyfikna människor och utfrågningar. Nu kan jag andas ut ett tag och börja plocka ihop Ladys saker som hon inte kommer att använda framöver. Liksom göra någon slags mental förberedelse inför att hon faktiskt kommer att säljas.
På ett sätt känns det bra. Jag har lagt en bra grund i hanteringen och vardagliga saker som täcke, borstning, lyfta hovar, bli rakad mm. Påbörjat en ordentlig inlärning av grunderna uppsuttet och fastnat där.
Det är ju hanteringen från marken som jag kan. Sen blir jag rädd och jag vill inte att Lady ska få dåliga erfarenheter av ridningen p.g.a att jag är rädd att ramla av eller tappa kontrollen.
På ett sätt känns det hemskt. För utseendemässigt är hon min drömhäst. Vi hade så otroligt mycket planer som jag inte klarar av att förverkliga. Jag skulle bli hennes föralltid-hem. Men inser att jag inte är rätt person för det. Jag har aldrig kunnat få "det" med henne, det där bandet, connectionen som man vill nå.
