Att leva med en reaktiv hund
Folk vänder sig om, folk pekar, pratar och förstår inte alls varför jag inte får ordning på den gormande hunden.
Hade det varit så lätt som det låter genom att läsa böcker och kolla lite på CM och tro att det fixar sig på två röda, då hade jag ju inte haft dom här problemen.
Jag vet inte hur många åskilliga gånger som jag nekat folk att komma fram och klappa. Som jag fått vända och gå, eftersom den andra hundägaren låter sin hund gå femtioelva meter framför och allra helst säger "dom kan hälsa, min är snäll"
Ja men FÖR GUDS SKULL. Min hund ser ut som hon är någon slags krigshund och dreglet bara flyger, raggen är helrest och hon låter som någon rabiesmittad varg. TROR NI HON VILL HÄLSA?
Skulle inte tro det.
Ja men FÖR GUDS SKULL. Min hund ser ut som hon är någon slags krigshund och dreglet bara flyger, raggen är helrest och hon låter som någon rabiesmittad varg. TROR NI HON VILL HÄLSA?
Skulle inte tro det.
Jag blir så trött så trött. Så mycket som vi jobbar med detta och så mycket bättre det blivit, men ni ser det inte. För ni vet inte hur reaktiv hon var från början. Att det räckte med ett skall från en annan hund, för att få henne att se ut som beskrivningen här ovan.
Nu kan hon ändå se hundar på ett rätt okej avstånd. Vi har möjligheten att vända bort och gå runt på betryggande avstånd. Jag - om jag hinner. Kan faktiskt belöna och fortsätta min promenad emellanåt.
Nu när vi snart får hem lill-valpis så blir det ju genast krångligare, då vi är tvugna att se till att valpis inte blir lika reaktiv som Alice, genom att apa efter. Så hur det slutar, det får vi ju se. Men hoppas på det bästa och att Alice i framtiden i princip kan ignorera andra hundar.
