Ibland är Sveriges sjukvård bara ett stort skämt
I onsdags hade jag läkartid för att få en sjukskrivning p.g.a ryggen. Så jag bokade en tid i receptionen och sa att jag ville få en läkartid för att få en sjukskrivning p.g.a min rygg några dagar innan och väntade...
I onsdags gick jag dit, såklart med världens smärta, då jag inte tar värktabletter innan läkarbesök. Hursom.
Vi kommer in i rummet, sätter oss och den första frågan jag får var inte "vad är det som hänt, eller varför vill du ha en sjukskrivning..." utan frågan löd "varför vill du inte jobba"
Jag blev totalt ställd och bara... "öööh, alltså jag VILL jobba, men jag har så fruktansvärt ont i ryggen och sjukgymnasten har sagt att jag inte får belasta den tills inflammationen gått ner"
Hen bad mig ställa mig upp och kände igenom ryggen, drog tag i nacken så det knäckte till ordentligt två gånger och avslutade med att dra knogarna längs hela ryggraden. Hens slutsats var "du är spänd"
Svarade med att det inte var så konstigt. Jag har ju ändå gått med den här smärtan i två veckor nu och innan detta så har jag gått med smärta från och till i fyra år. Det är klart jag är spänd.
"Nej du är spänd för du kanske inte trivs på jobbet, eller mår dåligt psykiskt"
NEJ, svarade jag. Jag älskar mitt jobb, men just nu KAN JAG INTE....Hen avbryter mig...
"Jag tror du är spänd för att du mår psykiskt dåligt av din övervikt och du har ont för att du spänner dig"
Jag svarade snabbt att jag inte mår dåligt. Att så bra psykiskt som jag mår nu har jag inte mått på länge och att jag vill jobba. Men läkaren lyssnade inte... Hen envisades med att upprepa gång på gång hur spänd jag är p.g.a mitt psykiska mående och min övervikt.
Frågade varför jag då får ondare på nätterna när jag slappnar av... "Du slappnar ALDRIG av!" Fick jag till svar...
Jag känner väl ändå min kropp bäst efter alla år av besvär. Jag kan känna skillnad på muskelvärk och inte muskelvärk i alla fall...
Dagen därpå åkte vi till ortopedakuten och fick en tid där. Där dom röntgade och sa att det är min gamla skada som är inflammerad, dvs 7.e bröstkotan. Att jag inte alls är spänd i muskulaturen mer än normalt p.g.a smärta.
Men att bli så fruktansvärt kränkt och nedtryckt av en läkare, att min smärta i princip är "inbillning" för att den beror på min psykiska mående som läkaren dessutom inte vet ett dugg om...
Som jag inte ens får berätta för varför jag är där, att jag faktiskt gått ner 15kg iår och att jag kämpar med vikten. Att jag inte får berätta var jag har ont, hur smärtan känns eller något...
